Svenska Skidskyttets Historia

Redan i slutet av 1700-talet finns det skrivelser om att det tävlades med skidor och gevärsskjutning i Norge. Det var oftast under militärtjänst som idrotten bedrevs. Så när första svenska mästerskapen i det som sen kommer bli det moderna skidskyttet gick av stapeln i februari 1944 var det befälen i Bodens olika regementen som skickade ut sina trupper att tävla. Hela 500 man kom till start i det som heter skidfältsskjutning och där man skidar och skjuter på mål på obestämt avstånd – man skjuter liggandes, ståendes och knästående. I skriften om mästerskapet kan man läsa att tävlingen gick i nollgradigt före och alla fick då lika förutsättningar – vallaföre.

Vinnaren av tävlingen var Helge Arm tävlandes för Hietaniemi SK och kommer ifrån Kalix i Norrbotten. Helge hade fram för allt sysslat med skytte men även tävlat tidigare på skidor. Han blev 12:a 1936 i juniorklassen på skid-SM.

Tävlingen i Boden arrangerades under de ordinarie SM-tävlingarna i skidor där Mora-Nisse Karlsson vann dubbla SM-guld.

Skidfältsskjutningen som SM-gren fortsatte faktiskt leva ända till 90-talet, men då under skytteförbundet.

Det var först 1988 som skidskyttet hittade hem i sitt eget förbund och vägen dit är snårig och med dagens RF-förbund så har skidskyttets SM arrangerats av skidförbundet (1944), skytteförbundet (1945-1957), Sveriges Militära Idrottsförbund (SMI) (1958-1988) och svenska skidskytteförbundet (1989-).

Själva ordet ”skidskytte” kom in svenska ordlistan 1943 men sporten skidskytte som finns idag blev till i och med att det olympiska skidskyttet tog form. Men självfallet går idrotterna hand i hand och den som mest kan visa detta är mångfaldige mästaren Olle Petrusson. Han vann SM-medaljer i skidskytte mellan 1967-1977 och medaljer i tre raka internationella mästerskap i stafett. Men han tävlade även i skidfältsskjutning där han så sent som 1995 vann SM-medalj. Så Skidfältsskjutning är ju förlagan till det moderna skidskyttet och mästarna åren mellan 1944 och 1957 presenteras här:

1944Helge ArmHietaniemi SKSM Boden
1945John WestberghAnundsjö IFSM Sollefteå
1946Per-OlofStrömbäck       SM Falun
1947John WestberghAnundsjö IFSM Sundsvall
1948Folke HallgrenKrigsskolanSM Östersund
1949Jean WargBolidens SKFSM Umeå
1950N.C JörgensenAlsens SKFSM Bollnäs
1951Axel HolmgrenI21 SollefteåSM Luleå
1952Henning MellströmNorsjöSM Östersund
1953Eyvon IveboStensele SkfSM Skellefteå
1954Martin FällmanArvidsjaurs SkfSM Sundsvall
1955Mauritz WargBolidenSM Boden
1956Jim SundkvistArjeplog SkfSM Falun
1957Per AllanderAlsens SkfSM Östersund

Olympiska Skidskyttet

Läser man mellan raderna så skulle nog skidskyttet kommit med i det olympiska programmet fyra, eller kanske åtta år senare än vad det gjorde och detta gav också att sporten fick snabb utvecklas i slutet av 50-talet.

En driftig och uttråkad advokat på Wall Street kom 1949 till Kalifornien och Squaw Valley och såg möjligheter med att exploatera en orörd dal för turister. Att Alexander Cuching skulle ha en avgörande del för hur det olympiska skidskyttet skulle ta form var nog inget han tänkte på, men så blev det. Han trodde aldrig på att hans egen olympiaansökan skulle vinna den amerikanska omröstningen av flera ansökarorter, men tyckte det var en bra idé för att då skulle han få gratis publicitet för sin hotellanläggning. Detroit var storfavoriter att vinna .
Enmansshowen Alexander Cuching vann kampen i USA och drog till IOK sessionen i Paris 1955 och var kraftigt nederlagstippat. I princip hade Innsbruck redan räknat hem att spelen skulle hamna i Österrike, men åter igen slumpades det till Cuchings fördel. Det var så att han hade flugit en stor modell över olympiaområdet i Squaw Valley till Paris. Men den lyckades inte komma in genom dörrarna på kongresshallen och då placerades den vid amerikanska ambassaden 15 minuter bort. Sen tog Cuchning en promenad 15 min till ambassaden med varje en av alla delegater och sen 15 minuter tillbaka. Alexander Cuching sade senare att utan den halvtimmen med varje olympisk delegat skulle Squaw Valley aldrig fått de olympiska vinterspelen. De skandinaviska länderna och troligen även Sovjet ställde motkrav från Cuching på att skidskyttet skulle få en chans på det olympiska programmet. Squaw Valley fick spelen och nu skulle amerikanen infria de löften han gett.

IOK´s generalsekreterare Avery Brundage som var i Stockholm för ryttarolympiaden 1956 träffade militärbefälhavare Gustaf Dyrssén som var insatt i idrottsfrågor som modern femkamp och skidskytte. Avery Brundage som inte varit så förtjust i att Squaw Valley fick OS eller att skidskyttet fick plats hörde sig för hur man skulle ta sig ann den kommande tävlingen om några år i USA. Problemen var att skidfältsskjutningen var en väldigt ”flexibel” tävlingsform med både avstånd, antal skott och skjutmoment. Det behövdes en enklare, uppstolpad form. Rolf Gerolfsson, kapten på Svea Livgarde fick frågan och la ett snabbt förslag och vips så blev dagens skidskytte som vi känner igen den född på pappret.
En klubbad internationell idrott blev skidskyttet 1957 då UIMP, internationella femkampsunionen skapade det olympiska skidskyttet officiellt. Ordförande för UIMP vid tillfället var Gustaf Dyrssén.


Gustaf Dyrssén (längst till höger) med sina värjkollegor Hans Granfelt (mitten) och Birger Cederin.
Generalmajor Dyrssén spelade en avgörande roll för skidskyttet både i Sverige och internationellt. Han satt IOK mellan 1952-1970 och var ordförande för UIMP mellan 1949-1960, det förbund som plockade upp skidskyttet 1957 och var delaktiga till det olympiska skidskyttets start 1960. Sen när det blåste snålt efter Squaw Valley-OS fortsatte jobbet för att behålla skidskyttet i den olympiska kalendern.

Gustaf Dyrsséns egna CV inom idrott går inte heller det av för hackor. Var med i fyra OS mellan 1920-1936 och tog OS guld i modern femkamp 1920 i Antwerpen. 1924 i Paris, silvermedaljer i både modern femkamp och fäktning. 1936 i Berlin ytterligare ett silver i fäktning.

Står att läsa i idrottsmedia, – ”att han även var framstående som skidlöpare, fälttävlare och utrustad med goda tävlingsnerver, ett ypperligt tävlingshumör, finurlighet och framåtanda ibland gränsande till fräckhet – och alltid en farlig motståndare i vilken tävling han än ställde upp i

Gustaf Dyrssén levde mellan 1891-1981

Skidskyttets största svenska kuntpunkt

Dagarna 15-17  februari 1958 är idrotten skidskyttets största svenska knutpunkt. Då arrangerar I 21 i Sollefteå SM i skidskytte. På lördagen avgörs skidfältsskjutningen där 1956 års vinnare Jim Sundkvist är den förste man att vinna två titlar i skidsfältsskjutning. Två dagar senare på en måndag avgörs det första mästerskapet i det moderna skidskyttets svenska historia. Det var den helt otippade Arjeplogsonen Sture Ohlin som segrade i besvärande snöyra och svåra vallningsbesvär. Favoriten Adolf Wiklund som några veckor senare fick revansch med skidskyttets första VM-guld, sköt bort sig från den första SM-palllen.

Idrottsboken 1959 förklarar skillnaden mellan de olika ”sporterna”: ”Skillnaden är ju den att det olympiska skyttet har i förväg fastställda mål och avstånd medan skytten i det nationella skidskyttet själv får beräkna avstånd till i förväg okända mål.”

Kärt barn har många namn och det kan man verkligen säga om skidskyttet, som har varit skidfältsskjutning, nämnts som nationellt vinterskytte och sen när SMI tog idrotten under sina fana, var även namnet vintertvåkamp något som användes flitigt. Först 1965 tar SMI beslut om att namnet i folkmun ”skidskytte” ska ersätta vintertvåkamp.

De olympiska skidskyttarna fick två säsonger på sig att tävla innan OS 1960.  Första VM gick i Saafelden i Österrike och Sverige var absolut bäst. Adolf Viklund tog guldet, och Olle Gunneriusson bärgade silvret. Sture Ohlin som sensationellt vann SM-guldet fick en VM-biljett på köpet och slutade på en fjärde plats. Den förste SM-vinnaren fick två dagar på sig att packa och fråga sin chef om ledighet innan laget satte sig på tåget till Österrike. De övriga i laget var redan uttagna innan SM.

VM 1959 gick i italienska Courmanyeur och Sven Agge vann bronsmedaljen.

Klas Lestander skjuter in sig i historieböckerna

När VM 1959 skulle avgöras fick Klas Lestander chansen att välja mellan att köra VM i Courmayeur eller ta flyget till Kalifornien för att köra för-OS i Squaw Valley, han valde det sistnämnda. Det visades sig, att det blev ett vinnande drag i längden. Trots vådlig vurpa blev det en tredjeplats för Arjeplogslöparen – detta kan ni höra om i svenskamästares podd av Klas själv.

Så var dom där, ett antal år senare efter att Alexander Cuching med ett enkelt knep att få publicitet med en OS-ansökan som varken han eller någon annan trodde på. Dagen för det olympiska skidskyttet i Squaw Valley, söndag den 21 Februari, ställde laget med Adolf Wiklund, Klas Lestander, Tage Lundin och Sven Agge sig på startlinjen. Klas Lestander som kört banan tidigare la upp loppet perfekt, höll farten lagom hög, hade endast den 15:e bästa tiden men det viktigaste – fullt skytte.

Idrottsbladet, Sveriges främsta idrottstidning, hade nyheten på förstasidan dagen efter med en lycklig Klas Lestander och skriver: ”Squaw Valley, Söndag Klas Lestander slog de finska och ryska skidskyttefenomenen och vann en härlig seger, Sveriges andra i OS. Det låter kanske så enkelt detta – men det var fruktansvärt s v å r t. Lestanders seger var de perfekta nervernas, det lugna omdömets, den absoluta kallblodighetens triumf. Plus skidskicklighet, uthållig styrka. Alla som skjutit – och det har vi väl litet var – vet hur svårt det är om man andas minsta häftigt. Geväret guppar upp och ner, det är omöjligt att håll vapnet stadigt mot pricken. Föreställ er de e n o r m a  svårigheterna att andas lugnt efter ett hårt skidlopp upp och ned i den tunna luften. Vilket nervernas mod att inte kila på för hårt i terrängen, att inte slänga iväg skotten, att ta det lugnt vid alla stationer. Klas Lestander var oerhört imponerande metodisk i sitt i arbete, sitt filbunkslugn. En kolossal träning på skidor och skytte, av nerver ligger bakom hans triumf”

Det svenska folket får insikt

När man läser artikeln slås man av hur olik sportjournalistiken ser ut idag. Men denna artikel är en otroligt viktig milstolpe i de svenska idrottsintresserades medvetande, vad för något skidskytte är? Det finns ju ingen TV som sänder, det finns inte nedskrivet någonstans, inga referat. Tidningen idrottsbladet kommer ut i hela Sverige med stor upplaga och just denna dag sitter unga som gamla och läser om skidskytte i alla landsändar. Det vi numer får se under hela vintern och lärt oss uppskatta så mycket, spänningen, det får den breda allmänheten för första gången ta del av denna dag 1960.

Klas Lestanders OS-Guld får ju tidningarna att gräva mer info om den nya stjärnan och idrottsbladet skriver i en notis: Lestander, 28-årig byggnadssnickare från Arjeplog i Norrbottens lappmark – släkt till Stockholms Lucia förra året, 3:a i SM i fjol, 3:a i DM i år. Som junior hörde han till distriktets mest lovande i längdspåret, bröt ett ben och gick över till skidskytte. Tidningen hittade allt en stockholmskoppling också.

Ytterligare en notis; Tyvärr lär det vara så gott som klart att Klas Lestander blir den olympiska historiens e n d a segrare i den flotta men för de flesta länder okända gren Biathlon d Hiver alltså skidskytte. Grenen kom med i år – men lär bli struken från OS-programmet. Så fel dom hade där som tur var, men det grundade sig nog på hur IOK ledning med Avery Brundage i spetsen ställt sig innan OS. 1964 i Innsbruck var skidskyttet tillbaka med Vladimir Melanin, Sovjet som guldmedaljör.

Sveriges första internationella mästerskap blev det tredje VM som anordnades 1961 i Umeå. Finland och Sovjet dominerade mästerskapet

Den bästa svenska individuella VM prestationen under hela 60-talet var Holmfrid Olssons fjärdeplats under VM 1966 i Garmisch-Partenkirchen.

Stafett blir ny mästerskapsgren

Under just 1966 fick mästerskapsåkarna  en ny distans, stafett. Det var Tullus Skyttegille med bröderna Petrusson och Nils Hult som segrade i premiärstafetten under SM. I VM  Garmisch-Partenkirchen plockade Sverige bronsmedaljen, som de även plockade i VM 1967 i Altenberg.
Världsmästerskapen för juniorer har premiär i Altenberg med norrmannen Tor Svendsberget som förste vinnare, Lars-Göran Arwidson är bäste svensk med en elfte plats. I stafetten blir Sverige femma när Polen triumferar. JVM nummer två arrangeras i Luleå 1968 utan framgångar för Sverige.

Under OS 1968 i Grenoble tar de svenska stafettkillarna återigen en fin bronsmedalj.

1970 är det dags för VM i Sverige igen och för första men inte sista gången i – Östersund.
Sverige får nöja sig med en femteplats i stafetten. Nu börjar konkurrensen inte bara vara från Sovjet, Finland och Norge utan Östtyskland börjar plocka medaljer, Dieter Speer tar deras första guld i VM 1971 i Tavastehus. I Östersund lyckas däremot Sverige i JVM där Bengt Stattin tar silver på distansen efter ryssen Georgi Buranov och ytterligare ett silver i stafett. Bengt Stattin fortsätter sin medaljjakt i JVM 1971 i Tavastehus med dubbla bronsmedaljer, distans och stafett.

OS i Sapporo 1972 tar Lars-Göran Arwidson Sveriges första individuella medalj sedan Klas Lestander tog sitt guld 1960. Det var en dramatisk tävling, en halvtimme innan förste man skulle starta började den japanska vintern visa sig från sin tuffaste sida – snön vräkte ner. En knapp timme senare hade två tredjedelar hunnit starta och en del börjat skjuta då tävlingsledningen tvingandes avbryta tävlingen, det gick inte att se tavlorna. Dagen efter var det strålande väder och dramatiken fortsatte på skjutvallen. Lars-Göran Arwidson vinner ett brons, men förlorar guldet med en bom som han visar för medierna med endast en liten centimeter.

SM arrangeras så långt söderut som i Småland

SM har genom åren som längst söderut varit i Falun, men 1973 är det Eksjö och Småland som är värdar för SM-tävlingarna. I2 från Karlstad vinner stafetten medan Lars-Göran Arwidson från Lima vinner distansen.
1974 presenteras en nymodighet i tävlingsform, sprinttävling. Halva distansen och bara två skytten, ett liggandes och ett ståendes. Det är Eilert Gustafson från I2 i Karlstad som vinner det första SM-guldet på distansen. Torsten Wadman som tävlar för SK Bore till vardags vinner bronsmedaljen i sprint under VM i Raubitji i Sovjet. Trots Sovjets enorma framgångar är det första gången VM anordnas i landet.

Andra halvan av 70-talet och första av 80-talet blir konkurrensen i skidskytte på den internationella scenen allt hårdare och Sverige halkar efter. Under denna tioårsperiod lyckas Sverige som bäst med en åttonde plats i ett individuellt lopp och en femteplats i stafett. Enda ljusglimten var under JVM i Sarajevo 1980 där Sven Fahlén tog ett brons.

Nordiska mästerskapen är inget glatt kapitel om man ser till segrar för Sverige. Tävlingarna startade 1966 och de sista sker 1986 och just på sista dagen tar Sverige sin första individuella seger under 21 år genom Eva Korpela på 5km.

Tjejerna gör entré

Ute i landet hade kvinnor testat på varianter av skidskytte och att skjuta med både gevär och pistol och en av pionjärklubbarna av kvinnligt skidskytte var Aspås IF i Krokom. 1981 var klubben och Krokom tilldelade att arrangera SM och då passade man på att få till ett inofficiellt SM för kvinnor samtidigt. Hör Eva Korpela om pionjärtiden i podden. Första året med SM-status för damerna är 1982 där just Eva Korpela (Lundberg) vinner dubbelt på sprint och distans för sin klubb Lima Skyttegille. Det är Tullus Skyttegille med Anna-Lena Fritzon, Susanne Ohlsson och Carina Eriksson som blir historiska som första vinnare i stafett.

Eva Korpela är en av världens bästa skidskyttar under 80-talet. Första svenska totalsegern i världscupen var när Eva segrade säsongen 1985/1986 och hon försvarade titeln även säsongen efter. Sju VM-medaljer på de olika loppen med guldet på distans 1986 i Falun som främsta merit.

1992 Albertville är första gången Sverige vinner två olympiska medaljer vid ett spel. Torsbys store son, Mikael Löfgren körde stenhårt och tömde alla batterier på väg in över mållinjen. Mikael fick vänta och se vad konkurrenterna förmådde. Ryssen Alexander Popov får en bom i sista och Mikael Löfgren vinner ett brons
1968 i franska Grenoble hade Sverige tagit stafettmedalj och nu när det återigen skulle avgöras i trikolorens rike var det dags igen. Ulf Johansson, startman gör en kanonsträcka och kommer in till växling endast 16 sekunder efter Finland. Leif Andersson fortsätter och gör en toppsträcka och växlar som nummer ett. Tord Wiksten hamnar i ett getingbo av toppåkare och lämnar över till en revanschsugen Mikael Löfgren. På sprinten några dagar tidigare hade Löfgren inte varit nöjd, men nu plockade han fram det värmländska vargavrålet. Med dagens näst bästa sträcktid totalt för han Sverige till ett härligt brons.
Under 1992 åker juniorerna till Canmore i Canada och på sprinten plockar Maria Schylander ett brons.

Under större delen av 80-talet pratas det om hur vida skidskyttarna ska bilda ett eget förbund eller inte. I idrottsboken 1982 går det att läsa – Det är på tok för litet när det återigen viskas om att skidskyttarna vill ha ett eget specialförbund. Något man man bestämt avråder dem att göra med tanke på RF:s klart deklarerade målsättning att hålla nere antalet specialistförbund

Processen tar sin tid men sommaren 1988 bildas äntligen Svenska Skidskytteförbundet. Hur hela processen går till och alla som äras bör läser ni bäst på förbundets hemsida.

Det blev ingen Gunde utan en Magdalena!!

När nu skidskytteförbundet har blivit till så skriver Karl Gösta Aasa – En nåd att stilla bedja om är också en skidskyttets egen Gunde Svan, då skulle det lossna på allvar.
Bönen skulle visa sig uppfyllas fem år senare, det blev ingen Gunde utan en Magdalena!!

Magdalena Forsberg (Wallin) körde sin första skidskyttetävling 1993 under SM i Sundsvall, hon lånade Fredrik Kuoppa´s gevär och tyckte det var fantastiskt roligt. Magdalena berättar att hon helst ville köra SM i Sundsvall även på söndagen. Men hon var ju samma dag anmäld till Tjejvasan.
Magdalena vinner den totala världscupen sex år på raken och har flest antal segrar (42) i historien. 13 medaljer i världsmästerskapen där sex var av ädlaste valör. OS 2002 vinns två brons i Salt Lake City. Magdalena Forsbergs karriär är en idrotts-saga utan dess lika och hon avslutar karriären 2002.
Eller inte? Hon vinner ju ytterligare ett SM-guld 2006 på grund av en förlorad vadslagning till en man boende i Lillhärdal – hör om detta och massvis med annat i poddavsnittet med Magdalena.

När Magdalena Forsberg avslutar sin karriär är ledande inom skidskyttet helt klart oroliga om vad ska hända när deras stora fixstjärna lägger bössan på hyllan. Sveriges olympiska kommitté och skidskyttet gör insatser för att hitta möjligheter för att fortsätta ha konkurrenskraftiga skidskyttar internationellt. Exempelvis Björn Ferry som ansluter till säsongen 2002. Han berättar i podden att det var väldigt värdefullt för honom att han fick se och lära av Magdalena Forsberg men även av hennes man Henrik Forsberg.

Nu 2021 har vi fulla lag och chans på segrar och bra laginsatser varje gång det är tävling, men så har det inte alltid varit i svenskt skidskytte. Efter Magdalena Forsberg fortsatte Wolfgang Pichler sitt arbete med att träna fram slagkraftiga svenska skidskyttar. När OS 2006 gick i Turin bestod det svenska damlandslaget av en tävlande, Anna Carin Olofsson. ACO för hela svenska folket kom även hon från längdåkningen med deltagande i OS 2002. Redan 2003 på SM i Torsby vinner Lillhärdals stolthet sitt första SM-guld i jaktstart. I ett snöigt San Sicario startar masstarten i OS 2006, det var dagen när Anna Carin skulle gå till historien som Sveriges första kvinna att vinna ett OS-guld i skidskytte. Fullt skytte fram till sista skjutstation, där blev det bom – men ingen kunde utmana om guldet. Tyskan Kati Wilhelm hade nio sekunder att plocka in på slutvarvet men Anna Carin Olofsson bara åkte, tittade inte bakåt och när hon åker över linjen har hon åkt ifrån med ytterligare 10 sekunder.

Fler svenska världsstjärnor

Satsningarna på att få fram nya skidskyttar börjar ge utdelning, Anna Carin Olofsson, Helena Ekholm, Carl Johan Bergman och Björn Ferry med fler kryper högre och högre upp i de internationella resultatlistorna. Dessa fyra vinner exempelvis mixedstafett 2007 i Anterselva som det första svenska lag någonsin att vinna i ett OS eller VM.

Björn Ferry från Storuman hör ni i podden berätta om besvikelser och glädje, onödiga fjärdeplatser och underbara vinster. Men även om den otroliga vikten av att haft Wolfgang Pichler i svenskt skidskytte. Björn som vann guldet i jaktstart i OS 2010 berättar även om väderloppet, sprinttävlingen som låg till grund för jaktstarten.

Helena Ekholm vinner två VM-guld och den totala världscupen, 13 vinster i världscupen. Carl Johan Bergman, vinner dubbla VM-medaljer 2012, tre segrar i världscupen. Fredrik Lindström plockade dubbla medaljer i VM, vinst i världscuplopp och fick kröna en karriären med att vinna OS guld i stafett 2018 tillsammans med Peppe Femling, Jesper Nelin och Sebastian Samuelsson

Sture Ohlin tog det första SM-guldet i den härliga sporten skidskytte 1958 och Elvira Öberg vann det senaste guldet i Idre i november 2021. När den svenska skidskyttehistorien skrivs 2036, då kan man undra vad som står skrivet om Elvira?


Skribent John Skoglund

E:post johnskoglund@live.com

Att ta reda på vilka som vunnit de svenska mästerskapen i skidskytte, blev till ett större projekt och det har varit kanonroligt.

Vill tacka sportens nestor Klas Lestander, dampionjärerna Sabine Karlsson, Doris Niva och förste svenska världsettan bland tjejerna, Eva Korpela. Jonas Edman, nu på skytteförbundet har varit hjälpsam för att inse hur skillnaderna varit mellan skidfältsskjutning och olympiskt skidskytte – med mera. Mikael Löfgren, Magdalena Forsberg och Björn Ferry har ställt upp med både mycket tid och öppenhjärtliga samtal. Skidskytteförbundets ordförande Sofia Domeij har berättat om framtiden som sen kommer bli det som framtida historiska artiklar kommer att handla om.

Idrottsmuseet i Göteborg är en guldgruva för alla idrottsälskare, fokus ligger på idrotten från västkusten men väldigt mycket av den kunskap jag sökt har funnit i deras arkiv. Ett extra tack till intendent Hans Ebel för att varit så tillmötesgående. Sist men inte minst ska min sambo Veronica tackas för det idrottsintresserade bollplank hon varit, men hon har även lyssnat och läst allt.

Men arbetet är inte klart, vi behöver hjälp från er läsare. Ni kommer exempelvis se medaljörer där endast en bokstav är förnamnet – dessa har varit svåra att plocka fram. I gamla dokument är det inte konsekvent med hur man skriver för och efternamn. Ni kommer säkerligen hitta detaljer som behövs korrigeras – berätta gärna detta. Finns det även bilder, historier eller annat om svenskt skidskytte skulle det vara jätteroligt om ni tog kontakt.

Jag bor i Halland, Kungsbacka ett par mil söder om Göteborg. 52 år ung och älskar idrott – som jag hoppas framgår. Just skidskytte har jag följt i många år men då framför allt i soffan framför TV. Det är ju inte så ofta det går att åka skidor här och än mindre komma i kontakt med skidskytte. Men ett VM-lopp har jag sett på plats, Östersund 2008 Distans 20km Herrar. Bilden nedanför är en raritet i ett skidskyttefattigt Halland. Min son Jakob, killen till vänster på bilden, då 11 år har växt upp till en duktig golfspelare. Likheten med golf och skidskytte är betydande – sikta rätt och ha den mentala styrkan.

2 tankar på “Svenska Skidskyttets Historia

  1. When I initially commented I seem to have clicked on the -Notify me when new comments are added- checkbox and now every time a comment is added I receive 4 emails with the exact same comment. Is there a means you are able to remove me from that service? Cheers!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.